Jag gråter tårar som ingen får se...
Jag gråter tårar som ingen vill se...
Jag gråter inte för att jag förlorat något,
utan jag gråter över minnen...

Ingen annan kan dela mina minnen, för de är mina egna.

Ingen annan förstår värdet av dem eller
varför de berör mig så starkt att jag gråter.

Om någon ser mig, då får jag till och med höra att jag
inte har något att gråta över. Hur kan någon annan tro sig veta det?

Jag gråter inte för att jag känner mig olycklig.
 Jag gråter för att jag bär på en skatt av minnen.
Minnen från stunder i mitt liv som berört mig så
starkt att jag aldrig kommer att glömma dem.

Så jag gråter egentligen av tacksamhet -
 men av sorg över att inte kunna visa den till dem jag skulle vilja tacka.

Tårarna och tankarna får bli det tack jag vill ge.

Så säg inte att jag saknar anledning att gråta!
Du vet inte vad mina tårar betyder eller vart de kommer ifrån,
och du vill inte veta...

Låt mig gråta en stund - av tacksamhet till allt och alla
 jag alltid kommer bära med mig och hålla varma i mitt hjärta!